– Inlägg våren 2014

Böckerna som försvann…

I vårt nyhetsbrev Litteratur i Väst har vi berättat (6 maj) att bokbeståndet på Göteborgs stadsbibliotek under de senaste två åren har minskats från 350 000 exemplar till 227 000.

Bild: Göran Bjelkendal

Bibliotekarie Håkan Grissler visar i sitt debattinlägg nedan (21 maj) att siffran i själva verket är ännu lägre. Efter att böcker har skickats tillbaka till stadsdelsbiblioteken beräknar han att beståndet idag endast är 210 000 exemplar.

(Siffrorna inkluderar även filmer, skivor och tevespel).

Håkan Grissler beskriver en brådstörtad och ovarsam hantering där således hela 40 procent av bokbeståndet har fått gå till tippen.

– Att gallra i skogen kräver kunskaper och görs med noga avvägande, säger Håkan Grissler, bibliotekarie på Göteborgs stadsbibliotek.

– Det som har skett på Stadsbiblioteket har lite att göra med den beskrivningen.

– En metafor hämtad från samma område är ”röja”, med sina mer brutala associationer passar den bättre.

Siska Humlesjö, bibliotekarie på Digitala biblioteket och den som har överblick över Göteborgs bokbestånd, bekräftar till Litteratur i Väst att Håkan Grisslers siffra är korrekt.

– Ja, uppskattningsvis är beståndet idag cirka 210 000 exemplar, säger hon.

Klicka här för att komma till arkivet för nyhetsbrevet om du ta del av debatten från början.

Håkan Grissler är den som har arbetat längst på stadsbiblioteket och är idag ansvar för inköp av konst, mode, fotografi, samt cede inom hip-hop, soul och reggae. Han arbetar även på biblioteksfilialen 300 m2 i Brunnsparken.

Håkan Grissler Foto-Fredrik Swedemyr

Röja eller gallra

I Dagens Nyheter läste jag nyligen litteraturkritikern Lotta Olssons personliga lista över de bästa biblioteken i Stockholm. Hon beskriver känslan av andäktighet man får när man kommer in i Stadsbiblioteket (Asplund) och hur rösten aktningsfullt automatiskt sänks – ”här helgas litteraturen”. ”Inga böcker verkar kunna bli för gamla och bortglömda. På Stadsbiblioteket finns vår historia.”

Det är visserligen tveksamt om bibliotek ska vara tempel men jag sympatiserar både med Lotta Olssons andäktighet och inriktningen på Stockholms Stadsbibliotek, att ”ha allt”. Den verkar också stämma med hemsidans uppgift om att Stockholms Stadsbibliotek har 600 000 volymer medier.

Göteborgs Stadsbibliotek har nu öppnat i ljusa, fräscha och betydligt större lokaler. Huset behövs för ett vitalt kulturliv och som en mötesplats, där möte innefattar mötet med texten, bilden, med andra kulturer och synsätt och, naturligtvis, med andra människor. Men ryktet har gått att mängder av böcker har gallrats ut under Stadsbibliotekets stängning. Personalen har också fått frågor om det inte är färre böcker nu. Jag ska här försöka ge en bild från mitt perspektiv.

Dessvärre måste jag börja med att säga att Göteborgs Stadsbibliotek är på väg åt motsatta hållet i jämförelse med att ”ha allt” i Stockholm. Redan innan stängningen av Stadsbiblioteket 2012 manades det till gallring. Det ska sägas att gallring är en vardaglig syssla på bibliotek. Böcker slits, fakta blir föråldrade, det finns för många exemplar etc. Sysslan brukar skötas av bibliotekarier, på ett större bibliotek av de som har så kallat ämnesansvar.

I processen finns det också alternativ. Det går till exempel att magasinera eller att samtidigt som en bok slängs köpa ett nytt exemplar eller något liknande i samma ämne. Bibliotekarier arbetar med samlingar. Dessa är inte statiska, de förändras naturligtvis över tid. Samlingarna är till för att användas och blir till i ett samspel med dem som använder biblioteket.

Tyvärr avviker det som har hänt på Göteborgs Stadsbibliotek från dessa gängse rutiner och arbetssätt. Kriterierna för att kassera en bok har ofta varit att den sett gammal eller tråkig ut, har krånglat tekniskt i systemet eller haft den minsta skavank. Få böcker har kommit i fråga för magasinering, ännu färre för nyinköp. Skyndsamheten i projektet har gjort att begrepp som ”värdefull”, ”intressant”, ”sista exemplaret” sällan funnits med i övervägandet.

Det finns flera orsaker till den hårda gallringen. En har varit att det skulle saknas plats i det ”nya” biblioteket. Men det finns även underliggande idémässiga strömningar som har påverkat hanteringen. En sådan idé är att mer likna bokhandeln, färre böcker och mer yta för exponering. Enligt min åsikt är det också så att biblioteken har blivit mer marknadsanpassade under senare år. Vilket bland annat tar sig uttryck i att man ser på media som på vilka varor som helst.

Det finns även en uttalad relativism. I demokratins namn har allt samma värde, därför blir efterfrågan den enda likriktaren. Men att sätta likhetstecken mellan demokrati och marknadsstyrd efterfrågan går att ifrågasätta genom att komplicera med begrepp som ”samhälle”, ”medborgare” och frågan om en skattefinansierad kulturinstitution verkligen är menad att agera på marknadens villkor.

Men bakgrunden till den hårda gallringen måste ges ytterligare några perspektiv.

Göteborgs Stadsbibliotek var förr indelat i avdelningar/facksalar. Där arbetade personal som hade rekryterats för att de hade kunskaper och intressen för vissa ämnen. Eftersom denna personal också var den som gjorde inköpen så träffade besökarna bibliotekarier som var kunniga och kunde orientera besökaren i biblioteket.

I dag är den idén så gott som avvecklad, bibliotekarier behöver egentligen inte någon bokkännedom, professionen ligger i att kunna söka information. När den bokkännedomen försvann, så försvann även omsorgen om litteraturen.

Ytterligare en orsak till sakernas tillstånd är ”flytande bestånd”. Det finns i Stockholm, och det praktiserats i Göteborg sedan Stadsbibliotekets stängning. Flytande bestånd innebär att media som lånas ut blir kvar på det bibliotek där den lämnas. Vilket i sin tur innebär slutet för den planerade samlingen. Odramatiskt kan man tycka men en mycket kontroversiell nyordning som har orsakat en uttalad konflikt inom biblioteksvärlden.

Här finns det många aspekter, både sociala och kvalitetsmässiga. ”Flytande bestånd” gynnar, som jag ser det, mainstream, det som flyter i mitten: deckare, dvd, den mest efterfrågade skönlitteraturen, kokböcker, resehandböcker och ljudböcker. Det mer udda kan lätt bli stående på ett litet bibliotek för att gallras när det inte har lånats ut på en tid. ”Flytande bestånd” har också skapat ett kunskapsmässigt avstånd mellan bibliotekarierna och medierna.

Nå hur är det nu med Stadsbibliotekets bestånd? Har det blivit så hårt tuktat som ryktet förtäljer? Det är definitivt svårt med statistiken då Göteborg har ett flytande bestånd. Men innan processen med Stadsbibliotekets stängning påbörjades bestod samlingen av 350 000 medier. Vid öppnandet fanns det ca 227 000 men i den mängden ingick en hel del medier som hörde till stadsdelsbiblioteken. Vi skulle därför kunna uppskatta mängden medier i dag till ca 210 000 volymer.

Göteborg kan alltså knappast mäta sig med Stockholms Stadsbibliotek med sina 600 000 exemplar och Stockholm är ju också så mycket större. Men Malmö då, som har lite mer än halva Göteborgs befolkning? Där har stadsbiblioteket 520 000 volymer media. Om sanningen ska fram får vi jämföra oss med mindre kommuner, Norrköping och Halmstad till exempel, ligger på vår nivå men grannkommunen Borås, som också har haft stängt för ombyggnad, har 300 000 medier.

Nu är det dock så att mediebeståndet inte säger allt. Vi vet inte vad som finns bakom siffrorna, men när vi jämför Sveriges tre största städer så avviker Göteborg radikalt. Går vi tillbaka ytterligare en tid, till 90-talet, hade vi hade närmare 450 000 exemplar. Vi har alltså halverat beståndet sedan dess.

Gallra är en term hämtad från skogsbruk och trädgårdsodling. Att gallra i skogen kräver kunskaper och görs med noga avvägande. Det som har skett på Stadsbiblioteket har lite att göra med den beskrivningen. En metafor hämtad från samma område är ”röja”, med sina mer brutala associationer passar den bättre.

Det vi diskuterar nu är ett symtom, orsakssammanhanget är betydligt mer komplext och handlar om generella tendenser i samhället. Till de tendenserna hör den mycket kritiserade marknadsmässiga inriktningen på skola och universitet, där en långtgående kvantifiering går ut över innehåll och kvalitet. Dess värre är dessa tendenser inom biblioteksvärlden knappast uppmärksammade i media.

Biblioteket är en symbol för öppenhet och demokrati, det är hög tid att folkbibliotekens inriktning och framtid diskuteras. Ska de enbart drivas av efterfrågan eller finns det även andra uppgifter för en skattefinansierad kulturinstitution?

Så här säger den nya bibliotekslagen:

Biblioteken i det allmänna biblioteksväsendet ska verka för det demokratiska samhällets utveckling genom att bidra till kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning.

Biblioteken i det allmänna biblioteksväsendet ska främja litteraturens ställning och intresset för bildning, upplysning, utbildning och forskning samt kulturell verksamhet i övrigt. Biblioteksverksamhet ska finnas tillgänglig för alla.

HÅKAN GRISSLER

Klicka här för att ta del av reaktionerna på och läsa om efterspelet till Håkan Grisslers debattinlägg. 

 

Christina Persson, bibliotekschef, svarar på Håkan Grisslers inlägg från 20 maj

– Det kommer att bli fler böcker!

Christina Persson

Jag är säker på att vi kan vara eniga om att det bibliotek som har flest böcker inte per automatik också är det bästa biblioteket. Men vad är det bästa biblioteket? 2013 blev Stadsbiblioteket Göteborg utsett till årets bibliotek av fackförbundet DIK. Vi var lyckliga över denna utmärkelse, som visade att det kan vara mycket som gör ett bra bibliotek. Det året var det våra goda idéer och vilja att pröva nya vägar som uppmärksammades.

Ett annat mått på ett gott bibliotek kan naturligtvis också vara dess boksamling som grund i vårt uppdrag är att främja läsning, upplevelser och kunskapsinhämtning. Det gör vi genom att tillgängliggöra litteraturen och då inte bara genom att köpa in den, utan också genom att t ex bjuda in till arrangemang, bokprat, inspirera och exponera.

Jag tror på att böckerna betyder mest för göteborgarna då de används. Om vi ska lyckas locka till användning måste våra böcker vara angelägna. Stadsbibliotekets bibliotekarier lägger stor energi på att köpa in den litteraturen som är smal och inte så lätt att hitta på topplistor och mindre arbetstid på att köpa de självklara titlarna på bästsäljarlistorna. Här kan till exempel istället reservationsköerna visa vad man vill läsa. Under de åren jag varit bibliotekschef på Stadsbiblioteket har vi haft turen att ha politiker som tror på bibliotek och då har vi också fått jämförelsevis goda ekonomiska ramar för inköp av litteratur och till annan verksamhet.

På ett folkbibliotek blir medierna snabbt slitna och man behöver därför ständig se över beståndet. Behovet av antalet exemplar ändras över tid och innehållets karaktär gör att vissa böcker åldras snabbare än andra. Då gör personalen bedömningar och gallrar böcker efter olika kriterier. I Göteborgs Stad finns det dokumenterade gallringsriktlinjer att följa och dessa är gemensamma för samtliga folkbibliotek i staden. Som bibliotekschef på Stadsbiblioteket känner jag mig trygg att bibliotekens personal kan gallra på samma professionella sätt som de också gör urval och köper in litteratur.

Avslutningsvis vill jag säga att all personal på stadsbiblioteket gjort ett strålande arbete under såväl den stängda perioden som vid inflytten i det nya fina huset. Alla som arbetar på Stadsbiblioteket vet att vi är långt ifrån färdiga. Vi har valt att öppna så tidigt som möjligt och att bygga resten av innehållet i lite lugnare takt. Vi vill se hur göteborgarna intar sitt bibliotek och lyssna på deras behov och idéer. Det kommer att bli fler böcker, fler tidskrifter och fler dagstidningar. Man kan inte utvärdera Stadsbiblioteket med hjälp av siffror efter en månad. Det är ju nu det börjar!

CHRISTINA PERSSON,
Stadsbiblioteket Göteborg

 

Håkan Grissler i replik till Christina Persson

– Ledningen är ansvarig för de försvunna böckerna – inte personalen!

Jag skrev 20 maj en artikel i Författarcentrum Västs nyhetsbrev om, de ur min synpunkt, hänsynslösa gallringarna inför och under stängningen av Stadsbiblioteket.

Håkan Grissler, Foto: Fredrik Swedemyr

Jag pekade på mycket stora nedskärningar av mediebeståndet, från 450 000 volymer i början av 2000-talet till en halvering i dag. Ledningsgruppen hävdar, i Stadsbibliotekets blogg, att allt gått normalt till.

De ifrågasätter mina siffror, vilka jag fått från auktoritativt håll, på ett motsägelsefullt sätt. Dels hävdar man att det, på grund av ”flytande bestånd”, är svårt att avgöra vilket bibliotek som ”äger” en viss bok och att det därmed är komplicerat att bringa reda i statistiken. Dels hävdar de att deras siffror är ”korrekta”.

Om statistiken inte kan visa vilka böcker som hör till ett visst bibliotek kan man inte samtidigt hävda att de egna siffrorna om stadsbiblioteket är ”korrekta”. Det känns mer sympatiskt och närmare verkligheten att medge att även statistik är en fråga om tolkningar.

I ett av ledningsgruppens svar på bloggen heter det att ”Översynen av medierna som gjorts i år är inte av större omfattning än normalt”. Här har gallringen bytt namn till ”översynen”. Om det är sant att ”översynen” gått ”normalt” till så kommer besökarna att få finna sig i ett snabbt sjunkande mediebestånd och ett Stadsbibliotek belamrat av soptunnor.

Nej, den så kallade översynen var inget normalt utan passerade alla rimliga gränser. Om det är de ”korrekta” siffrorna som ligger till grund för påståendet om det normala så är de definitivt felaktiga – jag vet, för jag har sett.

Stadsbibliotekets chef, Christina Persson, skriver nu i sitt svar att det inte är det bibliotek som har flest böcker som är bäst. Det stämmer onekligen men jag pekade på att Göteborgs Stadsbibliotek har betydligt färre medier än både Stockholm och Malmö och att vi hamnar under Borås stadsbiblioteks bestånd. Något betyder onekligen detta.

Christina Persson skriver vidare att personalen ”gjort ett strålande arbete”. Har ett par hundratusen böcker försvunnit på relativt kort tid och under kaotiska former så är det ledningsgruppen som har ansvaret för det, inte enskilda medarbetare.

De stora gallringarna, men även det mycket kritiserade ”flytande beståndet” och att bibliotekariernas ämneskompetens nedvärderats, är illa i sig men också symptom på hur folkbiblioteken blir allt mer marknadsanpassade. Förhoppningsvis kommer inte diskussionen om bibliotek att sluta när debatten om gallringarna är över.

Det är hög tid att fundera över vad ett bibliotek ska vara i en digitaliserad och globaliserad värld: Demokratiskt torg eller kanske folkligt universitet?

En ingång till en diskussion skulle kunna vara bildningsbegreppet, vilket sedan den 1 januari i år finns med i den nya bibliotekslagen och som i Sverige blivit vitaliserat och radikaliserat i ett flertal böcker under senare tid.

HÅKAN GRISSLER

Motstridiga eller uteblivna besked från bibliotekets ledning

Det är inte helt lätt att hänga med i svängarna när ledningen för Göteborgs stadsbibliotek ska visa att allt är som vanligt.

Trots vittnesmål från betrodda och erfarna medarbetare om ett kraftigt minskat bokbestånd som resultat av en stor och ovarsam utgallring har egentligen ingenting alls skett – enligt ledningen.

Ingen särskild utgallring – bara normal sådan. Därefter,ingen utgallring alls, endast en översyn. Allt enligt ledningsgruppens svar på www.stadsbiblioteket.nu

FCV:s nyhetsbrev Litteratur i Väst fick 20 maj beskedet från biblioteket att antalet volymer uppskattningsvis ärcirka 210 000.

Nästa dag senare anges siffran i stadsbibliotekets blogg till 280 000.

 När den nya siffran ifrågasätts i bloggen lovar ledningen 21 maj att återkomma och förklara siffrorna ”i morgon”. 27 dagar senare har fortfarande ingen återkommit och förklarat siffrorna.

Till Litteratur i Väst säger däremot Anna Petrén, IT-chef och medlem av bibliotekets ledningsgrupp, att på grund av det flytande bokbeståndet går det inte längre att säga att stadsbiblioteket äger ett visst antal böcker.

Men på stadsbibliotekets blogg anges ändå att beståndet är 280 000 exemplar.

Den ursprungliga siffran 210 000 förklaras av Anna Petrén Kihlström med att det måste ha varit antalet just den dagen.

Ingen förklaring ges till varför det nästa dag skulle ha funnits 70 000 fler volymer.

Siffran 210 000 verkar dessutom ligga i nivå med beståndet sådant det var 11 juni 2014, alltså i förra veckan. Då fanns 162 505 böcker på plats på stadsbiblioteket och 28 482 var utlånade. Det gör 190 987. Lägg till detta en del filmer, cedeskivor och liknande.

Därutöver finns ett antal böcker som sägs tillhöra stadsbiblioteket på stadsdelsbiblioteken. En del av dem ska enligt ledningen tillbaka till stadsbiblioteket under sommaren. Andra som Litteratur i Väst talat med säger att detta är osäkert.

Motstridiga uppgifter och uteblivna svar gör det svårt att teckna en exakt bild av vad som har hänt. Men medräknat även det nyss nämnda osäkra och lite svävande delbeståndet kan antalet böcker som är stadsbibliotekets sägas vara 225 000, maximalt 240 000.

Även beskeden uppgifterna om hur många böcker som fanns på stadsbiblioteket ett år före och vid själva stängningen i april 2012 är motsägelsefulla.

Dessa siffror är avgörande för att man ska kunna mäta hur många böcker som faktiskt har gallrats ut med sikte på det ”nya” stadsbibliotek som invigdes 23 april i år. Utgallringen startade ju inte när biblioteket stängde utan ungefär ett år tidigare.

Anna Petrén Kihlström säger att uppgifterna inte går att ta fram på grund av hur datasystemet fungerar. Men på bibliotekets blogg anger ledningen ändå antalet exemplar vid stängningen i april 2012 till 305 000.

Och enligt uppgifter till Litteratur i Väst var antalet exemplar ett år dessförinnan 350 000. Detta är också den relevanta tidpunkten att mäta ifrån – inte själva stängningen. Ingen har heller förnekat Håkan Grisslers uppgift om att beståndet var hela 450 000 på 00-talet.

Om vi använder den högsta tänkbara siffran för stadsbibliotekets bokbestånd idag – 240 000 exemplar – har alltså minskningen varit 110 000 exemplar räknat från 2011 och 210 000 från ännu längre tillbaka.

I procent blir detta 31 respektive 47. Ledningen för stadsbiblioteket anger att minskningen har varit nio procent.

Men utgallringen är inte endast en fråga om antal exemplar och procentsatser.

Flera erfarna bibliotekarier som Litteratur i Väst har talat med har vittnat om en ovarsam utgallring under stor stress där de normala kriterierna för gallring periodvis helt har satts ur spel. Och detta har inte varit enskilda medarbetares egna initiativ utan skett på order uppifrån.

Dessa uppgifter kommenterar inte bibliotekschefen Christina Persson i sitt inlägg (se underLitteraturpolitik i vänsterspalten). Men till Litteratur i Väst säger hon:

– Det är inte ledningen som gallrar och jag har inte fått höra någonting som tyder på en ovarsam utgallring.
– Jag tror inte att det har gått till på det sättet.

PETER NILSSON,
redaktör Litteratur i Väst, FCV:s nyhetsbrev